Ordföranden har ordet

Varmt välkomna till en ny säsong med

Föreningen Norden Örebro!

Länkar



ORDFÖRANDEN HAR ORDET

   

Vad kan väl en kväll på Slottet vara om inte alldeles underbar. Maria Larsson som värd och hennes företrädare Gerd Engman som mötesordförande var en perfekt inramning av vårt årsmöte med rekordmånga deltagare.


I Slottets trygga miljö fick vi till livs dess betydelse bland annat i orostider i Sverige. Mycket handlar ju om en svårt situation i hela Europa med en historisk stor flyktingström från de krigsdrabbade områdena i och kring Syrien. De nordiska länderna och EU har svårt att gå i takt och agera solidariskt. Nordentanken och vikten av att slå vakt om välfärdsstaten blir grundläggande för att klara av kriser som vi upplever nu.


Trots flyktingdöd på Medelhavet, kriget i Syrien och terrorattentaten i Paris så var 2015 ett av de bästa åren hittills för mänskligheten. Sett till situationen för hela mänskligheten pekar mycket åt rätt håll. Livskvaliteten har ökat för miljontals människor tack vare tekniska landvinningar, goda politiska beslut och medicinska framsteg.


För 25 år sedan led 19 procent av världens befolkning av undernäring.I dag har andelen sjunkit till 11 procent. Det betyder att flera hundra miljoner människor har fått det bättre när det gäller det mest basala behovet.


För några månader sedan slog Världsbanken fast att mindre än tio procent lever i extrem fattigdom (mindre än 17 kronor om dagen) - för första gången någonsin.

Världens barn har fått det bättre på flera sätt. Sedan 1990 har barnadödligheten minskat med hälften tack vare satsningar på bättre vård. Konkret innebär det att sju miljoner fler barn under fem år överlever.

Nio av tio barn i världen går dessutom i skolan. Vid millennieskiftet saknades 100 miljoner i grundskolan. För 2015 är den preliminära siffran 57 miljoner.


För drygt ett år sedan visade prognoser att mer än en miljon människor i Västafrika kunde smittas av ebola

under det pågående uppbrottet i Liberia, Sierra Leone och Guinea. I november 2015 rapporterades fyra nya fall. Ett vaccin testat i Guinea visar mycket goda resultat. I augusti förklarades Afrika fritt från polio. Inte ett enda nytt fall har rapporterats sen dess. Den dödliga sjukdomen, som 1988 drabbade 350.000 människor finns nu bara i två länder - Afghanistan och Pakistan.


Utvecklingen i länder som Saudiarabien och Iran beskrivs också i positiva ordalag. Den 12 december fick kvinnorna i Saudiarabien för första gången delta i lokalval - både som kandidater och väljare.

Avtalet om Irans kärnenergiprogram kan också lyftas fram som tecken på att det går att hitta fredliga lösningar på komplicerade problem på den internationella arenan.


Det som nog toppar 2015 är klimatavtalet i Paris. Världens länder enas om ett avtal som bland annat syftar till att minska utsläppen av koldioxid och öka satsningarna på alternativ energi.


I USA får de otaliga masskjutningarna stor uppmärksamhet medan utvecklingen över tid visar att våldsbrotten minskat dramatiskt. Jämfört med 1995 anmäls 600.000 färre brott, en minskning med 35 procent.


Enligt de färskaste siffrorna från FN minskade antalet mord i världen med sex procent mellan 2000 och 2012.


Det är sällan vi får en positiv bild av utvecklingen. I bland känns det nästan inte sant eftersom vi översköljs av annan nyhetsrapportering. Här har vi en viktig uppgift som folkbildande förening.


Tyvärr har vi ett och annat emot oss. När man botaniserar i Språkrådets lista på 2015 års nyord kan man bli pessimistisk. Ska ta två exempel: Faktaresistens - Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som  i stället grundas på till exempel konspirationsteorier.


Det andra är Nyhetsundvikare - Person som inte tar del av mediernas nyhetsrapportering.

Svårt att gradera detta men det går att filosofera över sakernas tillstånd.


Tur att föreningen Norden finns!



Torgny Larsson


PRESSMEDDELANDE FRÅN FÖRENINGEN NORDEN I ÖREBRO










Nordens dag firas i alla de nordiska länderna i dag den 23 mars. Dagen uppmärksammar Helsingforsavtalet som regeringarna undertecknade just den 23 mars 1962. I år är det 50 år sedan avtalets tillkomst. Örebro kommun uppmärksammar det med att flagga med alla nordiska flaggor i dag vid Stortorget.


Helsingforsavtalet är grunden för det nordiska samarbetet inom en rad områden. Det gäller bl a kulturellt, rättsligt, ekonomiskt och socialt. En av de viktigaste är rätten för nordiska medborgare att arbete och bosätta sig i ett annat nordiskt land.


Det nordiska samarbetet har inte alltid varit självklar. De nordiska ländernas historia innehåller såväl krig som förtryck av minoriteter. I dag känns detta avlägset och otänkbart. De nordiska samhällena uppfattas av många som en modell för demokrati och välfärd.


Europa söker idag sin roll i en snabbt föränderlig värld. Globaliseringen och hoten mot vår livsmiljö kräver ett starkare, globalt samarbete.


Vad är det som är så speciellt med de nordiska länderna?


I internationella jämförelser, inte minst i World Economic Forums jämförelseindex återfinns de nordiska länderna nästan alltid långt fram. I ett metaindex som är en jämförelse av sexton olika index (konkurrenskraft, produktivitet, tillväxt, livskvalitet, välstånd, jämställdhet osv) toppar de fyra nordiska länderna - Sverige, Norge, Danmark och Finland - listan. (Tällberg Foundation, 2009).


Det faktum att de nordiska länderna klarade sig förhållandevis bra under den senaste finanskrisen verkar till stor del bero på den djupa kris som regionen gick igenom på 1980- och 1990-talen. Under dessa kriser förnyade och moderniserade de nordiska läönderna sina respektive ekonomier på sätt som ibland bröt mot tidigare regel- och skattesystem.


Kombinationen av extrem individualism och en stark stat skapar grogrund för en effektiv marknadsekonomi. Jämställdhet mellan könen har resulterat i både högre födelsetal och större deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden än i andra delar av Europa.


Ekonomiska prestationer gynnas också av låga transaktionskostnader, vilka i sin tur beror på social tillit, att man följer lagar och regler och av att korruptionen inte är utbredd. I vissa studier (World Value Surveys Europabarometer ESS, EVS) är det de mest moderna och mest individualistiska länderna, och då särskilt de nordiska, som kännetecknas av denna utbredda sociala tillit.


När EU idag skakas i sina grundvalar på grund av eurokrisen har det uppstått rörelser för att stärka det nordiska samarbetet. I det utvidgade EU har ju ett enskilt nordiskt land ganska svag stämma. Däremot om Nordens 25 miljoner invånare talar med en röst, så lyssnar fler på oss.


Helsingforsavtalet texter präntade för 50 år sedan är i högsta grad aktuella än i dag - oberoende av EUs framtida öden kommer de nordiska länderna vara tätt knutna till varandra.


Tage Erlander, svensk statsminister när Nordiska rådet bildades 1952 och kanske inte någon hängiven nordist, skrev så här i sina dagböcker om det nordiska samarbetet: »Betydelselöst om det realiseras. Livsfarligt om det inte blir av!« Men så betydelselöst har nu inte Norden visat sig vara, och oberoende av politikernas skiftande intällningar så har det folkliga stödet för det nordiska samarbetet alltid överglänst sympatierna för EU.


Vill ni har ytterligare bakgrunder så gå in på Föreningen Nordens hemsida centralt eller se ovan på vår egen Örebrosida.


Vi firar dagen med Nordiskt gästabud i kväll med Åländsk mat och prat.


Nordenhälsningar



Torgny Larsson

Ordförande Föreningen Norden i Örebro















Från ordföranden


Årets höjdpunkt julmyset såg nästan fyrtio förväntansfulla Nordenvänner fram emot som vanligt.


Styrelsen hade förberett allt i minsta detalj. Dansk julgemyt från första stund till sista lotten i ett ovanligt rikhaltigt lotteri.


Hel gås skulle trancheras av ingen mindre än Lundapågen tillika regiondirektören Magnus Persson.


Lite sent anländer tre hela gäss. Dansk julmusik med läckra julbordet à la Fransson bildar ram till en ståtlig början.


När signalen Var så goda ljuder viftar trancheraren ihärdigt med stora labbar. Gåsen är inte färdigstekt! Den går inte att äta!


Luften isar, svetten smyger på ryggen. Styrelsens alla ledamöter samlas till krisrådslag.


Finns bara ett sätt - värm gåsen i smådelar i mikron. Ska vi börja med efterrätten? Nej det klarar inte traditionalisterna av. Stort och viktigt beslut för kvällen fattas, vi halverar priset för kvällen till 100 kronor. Lyckokast för fortsatt lotteriförsäjning visar det sig. Aldrig har vi sålt så många lotter vid någon juletid som i år.


Wobbler bistår med sallad och smörstekt bröd.


De flesta fick i sig något av gåsen. Några i styrelsen blev dock utan. Såsen var i alla fall god. Riktigt god.


Danska julsånger gick att sjunga allt bättre ju längre kvällen led.


Den här kvällen fick föreningen se en styrelse i arbete riktigt svårt och hårt arbete.


En kväll som ingen kommer att glömma.


Nästa jul är det isländskt tema om vi vågar.


Julmys på er allihopa!


Torgny

Ordförande och olycklig beställare av gås


PS.

Cateringföretaget tar bara betalt för råvaror och inget annat.

Trancheraren går med i föreningen. DS.




Sitter och planerar kommunresa till vår vänort i Norge. Känns extra tungt då många ungdomar som brutalt mördades på Utyøa kommer just från Drammen.


För egen del har jag varit två gånger på denna lilla fantastiska ö. Första gången som ung SSU:are, andra gången lite mer erfaren och anlitad som föreläsare.


Lägerliv ger en extra dimension och man kommer varandra så nära in på livet. Även om deltagarantalet är högt så har man ansikten som aldrig försvinner från näthinnan.


Känner rysningar då detta kablas ut. Sveriges Radio gör en storstilad insats den natt när vi förstår vidden av katastrofen. Nattprataren öppnar för alla att ringa in och ventilera sina känslor. Vid fyratiden på natten kommer det overkliga beskedet om omfattningen av tragedin. Polisen berättar då hur många som dödads. Visserligen får den siffran tack och lov senare revideras nedåt. Lisa Syrén fortsätter radions ansvarsfyllda bevakning i ett extrainsatt program för dem som vill prata och lyssna på sorgens reaktioner.


Samtidigt börjar spekulationerna vem/vilka som ligger bakom. Jag hoppas att många förståsigpåare ångrar både det ena och det andra som de då trosvisst torgförde.


För egen del fick jag anledning att särskilt formulera några tankar i den socialdemokratiska partilokalen när den tysta minuten ägde rum.


»Vi känner inte bara sorg och saknad utan också stor och helig vrede i dag. Morden, de bestialiska avrättningarna, bomben mitt i hjärtat i Oslo, var också ett attentat mot demokratin. Och därför är det så viktigt att vi i en stund som denna och i framtiden orkar värna öppenheten.


Denna mörkrets gärningsman får inte som ytterligare ett resultat åstadkomma ett slutet samhälle. Ondskans och våldets krafter syftar till kaos och skräck.


Ett demokratiskt samhälle bygger på tillit och trygghet, för den enskilde och för samhället. Att bevara besinningen är att bevara tilltron till demokratins möjligheter, tilliten till de goda människornas möjligheter.«


Sorgen tar sin tid. Det kanske inte är en tröst, men vi är skapta för att kunna hantera förluster. Men att förstå gärningsmannen är en annan sak. Dådet går bortom det vi ser som mänskligt. Det är genomfört med en fullständig brist på empati.


Förövaren var inte bara en ensam galning. Han hade en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring. Det är en svartvit världsbild där Norge anses sviket genom en marxistisk infiltration av samhället, till förmån för en tilltagande islamisering. I centrum för hans hat står socialdemokratin och det mångkulturella samhället. Det är en idévärld där larmen och den stundande undergången ständigt ljuder, där klockan alltid är fem i tolv och där fienden kan anas överallt.


Det är detta vi har att förhålla oss i till i framtiden, och alla kan bidra genom att engagera sig och ständigt debattera och skydda demokratin.


Torgny Larsson

Ordförande




Nordiskt gästabud den 25 mars – stjärnklart med reflekterande ljus från isen vid Naturens hus. Stillsam jojk nära brasan innan vi tar oss an samisk kultur i vid mening. Över trettio deltagare – förväntansfulla och sugna. Vilken start som ordförande i vår lokala avdelning av Föreningen Norden i Örebro. Flera nya i styrelsen med andra och intressanta nätverk bdar gott inför vår- och höstplaneringen.


Gästabudet firas egentligen den 25 mars då Nordens Dag äger rum. Historiskt får vi gå tillbaka till 1962 då Helsingforsavtalet undertecknades just den 23:e. Fem regeringar vill främja gemenskap i Norden när det gäller kultur, rätts- och samhällsfrågor. Det kan med fog kallas den nordiska modellen. Det är meningen att Nordiska rådet ska spela en viktig roll för att uppnå detta.


Vår årsbok handlar dessutom om inte Norden skulle kunna bilda en egen förbundsstat. Gunnar Wetterberg lanserar detta i boken, som nu går att använda som studiecirkel. Den nya styrelsen har som ambition att starta minst en sådan.


Många saker ligger tryggt och säkert fast i traditionstyngd årsplanering. Kura skymning är något alldeles speciellt. Samma text läses i hela Norden vid samma tidpunkt. Ger en skön känsla om gemenskap som knappt går att ta på. I många skolor firar man på morgonen klockan 9 Kura skymning/Morgongry. Det hela är ett samarbete mellan föreningarna Norden och biblioteken. Pågår en hel vecka med start måndagen den 14 november.


Ett annat exempel på god tradition i dubbel bemärkelse är det uppskattade Julmyset. Det blir tidigt i år, redan fredag kväll den 2 december. Som vanligt ses vi i ArkivCentrums lokaler.


En sak som jag grubblar lite extra över just nu är hur vi eventuellt ska uppmärksamma Europeiska språkdagen den 26 september. Syftet är att lyfta fram språk och språkinlärning som något viktigt, intressant och roligt. Den nordiska språkförståelsen är en av kärnfrågorna för Föreningen Norden. De nordiska språken är små, som vi vet. Lite paradoxalt gick Nordiska rådets litteraturpris till islänningen Gyrdir Eliasson. Vi får se om vi gör något för att uppmärksamma språkdagen.


Samarbete med Roxy, Konsthallen och Vuxenskolan utvecklas under året, kan vi nog räkna med. Dessutom bubblar det av andra idéer i styrelsen. Det blir säkert något mer i år än det invanda. Hoppas ni medlemmar är lika nyfikna på det som jag är.


Torgny Larsson

Ordförande


 


När jag i januari åkte tåg mellan Örebro–Oslo mötte jag en lärare som hade sagt upp sin tjänst i Norrköping för att arbeta på en motsvarande skola i den norska huvudstaden. Han var nöjd över högre lön, extra påslag för invandrartäta klassrum och skattefri månad till jul. Kände sig välkommen dessutom och hade etablerat sig snabbt både privat och i jobbet. Han skröt lika bra som en norrman, kan man säga, och jag undrade om han skojade med mig. Nej, det gjorde han inte och han önskade sig en ny nordisk union. Som historielärare kunde han berätta om den gamla Kalmarunionen, om hur man gick ihop för att slänga ut hansan, och att det var just hos den gamla fienden som Gustav Wasa sökte stöd, när han bröt med danskar och norrmän efter hundra och tjugofem år. Skulle han aldrig ha gjort, sa min gode historielärare från Norrköping.


Nu är det just en svensk, Gunnar Wetterberg, som har föreslagit att åter igen skapa förutsättningar för en nordisk union, i sin bok Förbundsstaten Norden, som även är Föreningen Nordens årsbok 2011, och jag kan inte tänka mig en bättre avslutning på min tid som ordförande i Örebroavdelningen än att bjuda in förbundsordföranden Britta Nygård att tala om just detta.


Jag har varit ordförande i Föreningen Norden Örebroavdelningen i sex år, och det är dags att tacka för mig. Det har varit en underbar tid med mycket lust och glädje, men också tidvis tungt, för föreningslivet i dag är ingen dans på rosor. Man lägger ned många arbetstimmar och mycket möda för att få det att rulla. Men hjärtligt tack alla medlemmar för att ni har gjort det mödan värt! Så många intressanta människor jag har träffat och fått lära känna genom föreningen Norden och det nordiska samarbetet på alla nivåer! Flera ”highlights” har det varit; återkommande stämningsfulla ”kura skymningar”, ”gästabud” och ”julmys”; upplysande föredrag om konst och kultur, akvavitprovning, besök från ambassader, hundra ungdomar som en gång mötte upp för att få information om nordjobb, men kanske var resan med fullsatt buss till Oslo för att fira 17 maj 2005, ett samarbete mellan tre lokalföreningar i länet, det allra roligaste! Goda minnen bär jag med mig och jag riktar ett extra tack till alla som ställt upp helhjärtat i styrelsearbetet. Vi har varit ett bra team!


Jag önskar välkommen till årsmötet och vårens program! Inte utan vemod säger jag tack för mig och önskar den nya ordföranden och nya styrelsen lycka till!


Eva Bellsund

Ordförande



Kura Skymning – en magisk kväll


Den 8 november arrangerade föreningen Norden Örebroavdelningen ”Kura skymning” i Hjalmar Bergman salen i Stadsbiblioteket.


I år var temat Det magiska Norden. Texterna från den gamla isländska texten Valans Spådom, eller Voluspå och ”Låt den rätte komma in” av John Ajvide Lindkvist. För att skapa lite extra stämning hade vi allierat oss med Örebro läns folkmusikförbund och ordföranden Andreas Svensson, som spelade dragspel.


Det serverades färgglad dricka, torkat blodpudding, så kallad vampyrgodis, samt sura dödskallar och söta sockerhjärtan . Vi var inte många denna is kalla mörka kväll i Örebro Stadsbibliotek ”in the Heart of Sweden”, det skall erkännas, men ibland uppväger kvalitén den bristande kvantiteten: ”Less is more”, som min dotter brukar säga.


Andreas Svensson slog an tonen med trolska spelmans låtar och berättelser om extraordinära personer från Skåne och Närke, från nutid och dåtid. Sedan läste Gunnar Uddén. Först texten om de sista tiderna enligt Voluspå, en riktig rysare från den gamla sagalitteraturen, dock tyvärr rätt så aktuell, kan man tycka. Sedan läste Gunnar kapitlet från ”Låt den rätte komma in” och då förlorade vi grepp om tid och rum. Vi var bara med personerna i boken, som Gunnar gestaltade den ena efter den andra medan han läste. Han gladdes med dem, han sörjde med dem, önskade med dem, hoppades och brast i sång när det behövdes. En förtrollad uppvisning i det att läsa en text!


Två av de yngre i publiken, riktiga Lindkvistfans, för unga för att känna till Gunnars karriär som skådespelare vid länsteatern i Örebro, tyckte texten hade blivit alldeles ny för dem, så rik på nyanser de aldrig hade tänkt på när de själva läste den.


- Hur kan han läsa så bra, frågade de, är han skådespelare?


- Ja, det är han!


Tack, Gunnar och Andreas, för en fantastisk kväll!


Eva Bellsund

Ordförande




Veckan efter midsommar reste jag till Tönsberg och gjorde som jag numera brukar, parkerar vid domkyrkan och går ned till Roar på Bua, som har en liten fiskbutik likaså en pytteliten restaurant på ”Brygga”, där man kan äta världens godaste ”fiskekaker”, gjorda på torsk, kolja, sej, med eller utan örter och kryddor. Därtill ett glas alkoholfritt öl och så sitter vi där igen, min väninna Kari och jag och ser ut över mötet mellan Tönsbergfjorden och Västfjorden, där båthamnen kryllar av båtar stora som hus. Allt är så stort i Norge nu för tiden, stora båtar, stora hus, stora bilar, stora förmögenheter. Allt kunde gärna ha varit lite mindre, blir vi eniga om.


Solen skiner och nästa stopp är Fjärholmen, badplatsen från barndomen, dit jag cyklade från jag var sex år, i full fart på liten cykel, efter min syster, som var två år äldre, med större cykel (jag hade ärvt hennes, lite irriterande, att jag aldrig fick något nytt, men den dög ju). Från maj/juni var det stranden som lockade oss. Ingen hade cykelhjälm, men ryggsäck på ryggen med ”matpakke” og saft. Hela dagarna var vi på Fjärholmen, badade tills vi frös, solade tills vi var så varma så vi kunde hoppa i igen. Fjärholmen var paradiset, det är det nu också, fast mer välordnat med camping och brygger, mycket folk mitt i juli, men vi hittade en plats med den ”gamla” känslan och årets första salta bad var snart ett faktum!


Vilken sommar vi har haft. Mina fem semesterveckor har sällan varit så fyllda av sol och värme! När jag, efter några dagar hos släkten i Oslo, åker tillbaka till Sverige är värmeböljan ett faktum här i Örebro. På vägen hem möter jag Bergslagen och Närkeslätten, underbart vackert! Det är fint överallt i Norden på sommaren. Och vad kan man göra, annat än att fortsätta badande? Nu körde vi till Hargebaden och Vättern varje dag, med strandstol och solhatt. Vättern är nog världens finaste badsjö. Många säger att det är kallt vatten där, jag det har jag aldrig märkt. Nu var det gott över 20 grader i vattnet och så rent och fräscht och inte en manet så långt ögat kan se.


Så kom regnet och med den kanske hösten. Föreningen Norden hade sitt första styrelsemöte den 5 augusti. Vi var fortfarande lite semesterdistraherade men försökte lägga klart höstens program, som du kan läsa om här på hemsidan och du som är medlem får ett utskick i posten med det första.

Jag hoppas vi ses på våra medlemsmöten! Kura skymning blir i år något i hästväg tror jag, och höstens program erbjuder en variation från isländskt teater till svensk litteratur och nordisk film. Jag önskar dig en god höst!


Eva Bellsund


 


Kära Norden-vänner


Kära Nordenvänner!

Välkomna till en ny säsong med föreningen Norden, Örebroavdelningen. Jag skriver detta när staden är klädd i vit vinterkappa överströdd med kristaller. Vi brukar numera säga att Örebro är en vacker sommarstad, men ännu vackrare är den vintern 2010. Man blir glad och tacksam för att få uppleva en riktig vinter igen och för att få bo i denna fina vinterstad. Själv har jag hittat till skidspåret runt golfbanan vid Gustavsvik och kan inte tänka mig ett bättre nyttjande av en golfbana. Så jag hoppas vi ses där,

likaväl som på våra medlemsmöten!


Eva Bellsund

Ordförande




Morgnarna på helger eller när jag är ledig, tar jag gärna en motionsrunda i Sveaparken. Även vägen till jobbet går via denna pärla av en park. Här upplever jag årstidernas växlande karaktär, från tiden när ” knoppar brister” via sommarlindens heta doft, höstens skrik i rött och gult till svarta nakna träd mot låg decembersol och vita snölastade grenar i februari. Just nu växer kastanjenötter under gröna skal.


Tycker inte det var länge sedan kastanjerna stod i blom. Vi vet; sommaren är kort; en kliché här i Norden. Men samtidigt är sommaren evig. Årets höjdpunkt; den nordiska sommaren med de vita nätterna; alltid med oss, som minne eller förväntan. Bärare av vemod; är det inte det vi är? Snart skiftar grönskan till rött och gult innan mörkret invaderar!


Det är då du kan söka tröst i föreningen Norden; här kan du förkovra dig och uppleva social gemenskap, delta i en fri dialog.


Välkomna!


Eva Bellsund

Ordförande


 


Lördagen den 26 september, ”sköna lördag”, som Svenska kammarorkestern kallar den, upplevde Örebro-publiken åter igen vår danske chefdirigent Thomas Dausgaard i härlig form! Bruckner är inte just en kompositör för det lilla format! Men Dausgaard och orkestern gjorde en jätteinsats och  framförde Bruckner´s 2 symfoni i C-moll med härlig klang, djup och precision. Som publik var det bara att tacka och ta emot!  Vi som älskar storslagen romantik fick verkligen en skön lördag!


Universitetets rektor Jens Schollin introducerade konserten med att påstå att musik förbättrar hälsan och eftersom Jens Schollin i grund och botten är läkare borde han veta vad han talar om. Han visade till modern hjärnforskning som har bevisat att vi livet genom kan producera nya hjärnceller och bland annat musiken kan hjälpa oss med detta.


”Ni kommer att ha flera hjärnceller efter än före konserten ” sa Jens Schollin till en förtjust publik.


Ingen tvekan om att det musikaliska samarbetet mellan Sverige och Danmark leder till smartare Örebroare.


Eva Bellsund

Ordförande


 


Härom kvällen hörde jag en kör som sjöng så himla duktigt. Jag var på krogen, som ungdomarna säger, och där satt en kvinnokör och imponerade i sopran. Så imponerande är kanske inte vår kör. Den kan jag inte riktigt bedöma hur den är, eftersom jag deltar i den. Men den känns bra. Vi har roligt, vi lär oss nya sånger, vi lär oss att våga ta i – och lyssna; lyssna på melodin, stämmorna, på arrangemangen, på de andra och på vår ledare. Lära lyssna, sjunga och ta ton! Låter inte det tillräcklig bra?


Kören som startade för ett par år sedan på initiativ från föreningen Norden och som drivs i ABF:s regi, har inte fått något namn än. Men en god ledare har vi fått, Åse Christensen. Hon är en hejare på piano och i vår nya lokal finns en flygel, så det låter underbart. Lokalen får vi hyra av Johannaskolan i Adolsberg. Det är ett riktigt musikrum med högt till tak och fin luft. En inspirerande miljö!


Nästa gången vi möts är den 20 september klockan 17.00-19.30. Varannan söndag ses vi här och sjunger allt mellan Beatles, nordiska visor, jazz och afrikanska sånger.


Som du förstår är vår kör på väg, vi är inte färdig utbildade så ibland går det riktigt bra, ibland något sämre. För närvarande är vi bara kvinnor, men vi har inte sagt att inte män kan vara med. Det har bara blivit så. Vi är ca 12 (alla kan inte komma varje gång) med en medelålder på ca 52.

Välkomna i vår kör; unga och äldre, män och kvinnor. Mer information om kören finns i vårt program på hemsidan.


Eva Bellsund

Ordförande


 


Operaintresset i Norden är i stigande. Inte bara kan man se Metropolitans föreställningar ”live” på Folkets Husbiograferna i Degerfors och i Kumla utan även på kvalitetsbiografen Gimle i Oslo.


I Oslo har man dessutom en årsgammal opera och publiken har tagit denna nya ”kuliss” i stadsbilden till sitt hjärta. Många promenerar bara på byggnadens utsida som är ett jättestort marmortak som höjer sig som ett isfjäll över fjordkanten, men väldigt många vågar sig in i stora salongen som välkomnar i mörk ek och ger känsla av ett gammaldags segelskepp.


Akustiken sägs vara perfekt. Inte bara opera ges utan även andra föreställningar som balett och rockkonserter. Årets melodiprisvinnare är också på gång i nästa spelsäsong att inta arkitektbyråns Snöhettas senaste stora succés i Norge. 98 % beläggning har man haft det första året i den nya Norska Operans historia.


Och man säger att datasystemet brakade samman när det skulle beställas biljetter inför kommande spelsäsong.


Enligt önskemål från en av våra kära styrelsemedlemmar visas nu bild på Operan med två norska systrar i förgrunden.


Eva Bellsund

Ordförande














Oslos nya Opera får EU:s pris för samtida arkitektur.




Härom kvällen var det release-party för ny bok om Henrik Ibsen. Arrangemanget var ett samarbete mellan Norska Ambassaden, Stockholms Universitet och Ibsen-sällskapet i Sverige. Boken heter ”Ibsen in the Theatre” och är en samling föreläsningar från en konferens vid Stockholms Universitet i 2005, texter som ger en bild av hur Ibsens dramatik i Skandinavien och Europa tolkas och förstås i dag.


Release-partyt var på Norska Ambassaden och vi var rätt många som hade hittat dit en vacker septemberkväll. En av bokens redaktörer, Roland Lysell, deltog i en spännande paneldebatt ledd av den eminente förlagschef Berit Gullberg, som även är ordförande i Ibsen-sällskapet. I panelen i övrigt medverkade Ulla Åberg och Terje Märli.


Den norske regissören Terje Märli er en av världens experter på Ibsen-regi.


Han har även gästat Länsteatern i Örebro och speciellt hans uppsättning av ”Ett dockhem” i Garaget kommer många i håg,tror jag.  Tärjes inlägg i debatten var intressant av speciellt tre skäl. För det första menade han att tidigare hade regissörer och skådespelare lagt vikt vid offerrollen hos Ibsens gestalter, Vi tycker synd om dem. Uppsättningar kan därför kännas tråkiga och ”mesiga”, som de gjorde i  Terjes (och min) barndom.


Men detta är något som Terje har ändrat på och han lägger vikten vid handlingen, det finns nog med dramatik, och på det som rollerna faktiskt säger.


När han lyssnar på vad de säger, är till exempel alla Ibsens kvinnliga huvudroller kriminella. Alla har utfört en kriminell handling, som om det hade blivit upptäckt, hade lett till fängelse. De har  förskingrat eller lagt hinder i vägen för rättvisan på olika sätt. De kanske har gjort det av omtanke om sina män, men har lika fullt utfört kriminella handlingar.


Kvinnorna kanske inte är så ”rena” och ”oskyldiga” som vi föreställer oss.


Som en tredje intressant punkt tog Terje upp Ibsens språk, hans användning av ”den dannede dagligtale”, ett mycket speciellt norskt fenomen, som gjör Ibsen svår att översätta till andra språk. Den dannede dagligtalen i Norge på Ibsens tid, var en norsk variant av muntlig dansk.


I motsättning till Björnson som skrev  dansk skriftspråk, känns Ibsens språk modernt även i dag, alltså för oss som kan förstå det. Resonnemanget ledde ju till att man i andra språkområden har förstått Ibsen så gott det går, men det gör inget, därför att han har så mycket tematiskt å komme med, som alla känner igen sig i; som kvinnokampen, miljöproblematiken, livslögn och idealitet.


Det var en uppfriskande kväll om en spännande bok! ¨


Eva Bellsund

Ordförande


 


Norden har fått ett nytt fint konserthus!


Det är en lycka att kunna följa med på grannländernas TV-kanaler. Inte minst fick vi det bekräftat den 17 januari när Danmarks Radio´s Symfoniorkester invigde sitt nya konserthus med direktsändning i DR1.


Som tur var kom vi in i sändningen från start, en kavalkad av ”highlights” från samtida och klassisk musik, Carl Nilsen, Henri Tomasi med flera och med Ravel´s Bolero med möjligheter att visa ljudets nyanser från nästan tystnad till stigande crescendo som final.


Det som gör det hela så angeläget och spännande för oss en lördag kväll, är att Svenska Kammarorkesterns chefdirigent, Thomas Dausgaard för dirigentpinnen.


Han är sedan 2004 även Danmarks Radio´s chefdirigent. Så vi sitter i TV-soffan och njuter av hans inspirerande och starka uttryck som vi många gånger har fått uppleva i Örebro konserthus. Han har många ”fans” i Örebro och det råder ingen tvivel om att Thomas Dausgaard har varit den drivande kraft bakom Svenska Kammarorkesterns succé ”worldwide”.


Men som sagt, Thomas Dausgaard har som chefdirigent för Danmarks Radio´s symfoniorkester invigt det nya konserthuset på Örestad Nord i Köbenhavn. Ett spännande hus, ritat av den franske arkitekten Jean Nouvel, med ”en dejlig lyd”, som danskarna säger.


Den stora konsertsalen rymmer 1800 åhörare och publiken sitter runt om orkestern i olika nivåer och uppdelade sektioner. Det hela ser mycket fint ut i varma rödgyllene färger.


Huset utanpå lyser i blått och det finns tre salonger till att spela musik i. Byggnaden har kostat 1, 6 miljarder danska kronor.


Detta är ett konserthus för hela Danmark då det är huset till Danmark Radio´s symfoniorkester och från huset skall det sändas konserter ”live” som man antingen kan lyssna på i radions P2 eller via nätet.


Gå gärna in på www.dr.dk för att se bilder och text från invigningen.


Grattis Danmark! Grattis Thomas Dausgaard! Grattis Svenska Kammarorkestern! Grattis Örebro!


Eva Bellsund

Ordförande


 


I senaste numret av Nordens Tidning (nr 1 2009) kan man läsa en upplysande och lättfattlig artikel om ”När Sverige delades – om betydelsen av 1809 för Finland och Sverige”.


Författaren Hans-Albin Larsson betonar att Märkesåret inte bara skall blicka bakåt utan även bygga broar mot framtiden och ”handlar om att sprida kunskap om den svensk-finländska gemenskapen som en grund för förnyad folklig kontakt på alla samhällsområden”.


Läs den och du blir uppdaterad på hur det gick till när två länder i Norden, Danmark-Norge och Sverige-Finland blir fyra.


Man förstår dessutom hur beroende Norden är av Europa och våra nära stormakter, gamla och nya.


I sammanhanget är Nora att gratulera med en plats i kalendern för aktiviteter under Märkesåret. Den 18 juni invigs en svensk-finsk konst-, konsthantverks-, design- och slöjdutställning på bryggeriet, öppen hela sommaren.


Nora som kulturkommun förnekar sig inte! Bakom ligger ett långt förberedelsearbete, som inte minst bottnar i Sune Högbergs och Lena Hällström ”Nordic Delight”, ett samarbete som går på tvärs i Norden från Finland till Norge.


Det bottnar även i Magnus Wetterholms teaterpjäs på Stadra Sommarscen 2006 ”Den ljufva tiden” som utspelade sig med 1809 som dramatisk bakgrund. Birgitta Borg, nuvarande ordförande i Nora Art tog med anledning av pjäsens historiska innehåll initiativ till bildandet av en arbetsgrupp med flera Norden-vänner och Birgitta inspirerade bland annat Finska ambassaden till att bjuda in oss till ett kontaktskapande möte med representanter från diplomati och kulturliv.


Positiv samverkan bär frukt! Vi ses i Bryggeriet i Nora i sommar!


Föreningen Norden i Örebro firar årets Gästabud i Märkesårets tecken, och det är inte vem som helst som kommer att upplysa och underhålla oss fredagkvällen den 20 mars. Ordföranden för Länsmuseets styrelse, tidigare kommunalråd i Hällefors, Pentti Supponen är känd över det ganska land för sina inspirerande föredrag om bland annat kultursatsningar men denna kväll skall han tala om ”Rikssprängningen – vinst eller förlust?”


På Europadagen den 9 maj tar vi upp tråden igen under rubriken ”Fred och samexistens” och knyter an till hur vi i Norden har löst våra konflikter genom århundraden. Artikeln om Märkesåret i Nordens tidning belyser även detta med flera exempel bland annat det som hände mellan Norge och Sverige 1905, när ”norrmännen sade upp unionen, vilket då accepterades av Sverige”. Visst är det underbart att det går att säga upp en union, utan våld och repressalier för ländernas befolkning.


Det finns mycket att lära av vår gemensamma historia. Om markeringen av 2005 då Norge och Sverige gick skilda vägar, sa man efteråt att unionupplösningsåret blev ett unionsupplysninsgår. Mycket att se fram emot i år alltså. Märkesåret har knappt börjat!


Eva Bellsund

Ordförande


 


Medan kulturvågorna i Örebro län slår tamt mot Hjälmarens stränder går det höga vågor på andra platser i Sverige. 12 februari presenterar kulturutredningen sitt förslag som bland annat kommer att handla om det som kallas ”portfölj”, ”aspektpolitik”, sponsorer och inte minst omorganisation! Samtidigt offentliggör ”Skuggutredningen” sitt alternativ som är tänkt som ett försvar för konstnärer och kulturarbetare men som säkerligen kommer att bli en hjälp till kulturutredningen för att marknadsföra denna.


Den 19 februari invigs Hamsun-året i Norge, ett omdiskuterat firande av en av Norges största författare och stilister men tillika nazist. Norrmännen vässar sina svärd för och emot. Tröndelag teater bestämmer till exempel att inte markera firandet av Hamsuns 150 årsjubileum på något sätt medan Nationaltheatret i Oslo redan för ett par år sedan gav en populär uppsättning av Markens Gröde och i vinter har spelat Sult i en mycket populär uppsättning.


Firandet av en författare som försvarade Quisling är en mycket svår fråga för varje norsk kvinna och man, även för mig. Från mina föräldrars bokhylla när min syster och jag delade böckerna mellan oss, valde jag Hamsuns framför Ibsens samlade verk. Så nu när debatten går som hetast tittar jag med blandade känslor på dessa bruna bokband som jag älskar så mycket. Måste jag ställa undan dem? En svår avvägning, för har man läst Pan, Victoria, Mysterier och Sult, så har man.


Dessa vill man inte att radera från minnet.


När Hamsun skrev Sult var han prototypen på den svältande konstnären – den i dag fortfarande mycket underbetalda konstnären i Sverige, som den statliga kulturpolitiken från 1974, fortfarande inte har hittat någon lösning på. Kulturutredningens förslag om sponsorer kommer med bad timing för med färska resultat från näringsliv och börs, som fått hela länder i kris, som Island, känns det lite osäkert och kanske staten måste ställa upp även på kulturlivet!!


Själv skall jag den 12 februari lyssna på Chopin i Örebro konserthus. Men kvällen innan, den 11 februari, har vi årsmöte i Föreningen Norden. Alf Rune kommer att visa bilder och berätta om sina resor till våra nordiska vänorter och möten med människor. På  ArkivCentrum.


Tala om kultur. Välkommen till årsmötet.


Eva Bellsund

Ordförande




Ordföranden önskar en Gledelig jul!


Samma vecka som föreningen Norden höll sin traditionella julmiddag besökte jag NaKuHel-sentret i Asker utanför Oslo tillsammans med 15 nyfikna östgötar och örebroare. NaKuHel står för natur-kultur- och hälsa i samverkan och verksamhetens syfte är att vara en mötesplats med natur- och kulturaktiviteter för alla. Slagorden är glädjeskapande och inkluderande gemenskap. NaKuHel är också ett hus, en gammal villa i en härlig stor trädgård nära skog och vatten.


I över tolv år har man arbetat här med goda resultat. Speciella målgrupper är människor med problem som man vill göra något positivt åt. Men lika mycket är det en plats för folk med överskott att hjälpa till eller ”frivilliga” som de kallas. Inte många fast anställda jobbar här men väldigt många frivilliga.


Vem som helst kan anmäla sig och delta i olika grupper för gemenskap i till exempel sång, musik, trädgårdsarbete, handarbete, skogsarbete, måleri, café och bara helt enkelt ”gå på tur-grupp”. Vi från Sverige fick möta sånggruppen som imponerade stort med sånger från det svenska sångarvet!


Glädjeskapande och inkluderande gemenskap – det vill vi i föreningen Norden arbeta för. Vår förening är inte som man kan tro enbart för oss som är födda här. Alla är välkomna. Men självklart är det viktigt att samarbete med de övriga nordiska länderna och lära oss mer om vår egen nära historia och kultur.


Vår julmiddag den 6 december hade norra Sverige/Finland som tema. Trubaduren Roine Lindström tog oss med musikens hjälp på en tur från södra Sverige och norrut medan Torsten Pääjärvi fortsatte guidningen när vi väl hade hamnat i Tornedalen. Vi som inte kommer från Tornedalen slogs med häpnad över hur mycket vi inte vet om den historia som trots allt är i släkt med och en del av vår egen kultur.


Så det finns massor att upptäcka inom våra egna jaktmarker. Och det roliga med att vara förening Norden medlem, det är att bit för bit lära mer om oss själva.


Men föreningen Norden vill både från centralt och lokalt håll arbeta på en europeisk och global nivå, och vi är en förening i förändring som så mycket annat. Vi vill inte bara vara en ”nordisk” arena utan göra en skillnad för ett gott samhälle både i Norden och i världen. Jag tror att vi gör det genom att vara tillsammans med andra i en förening som är fristående, frivillig och där alla får göra en insats efter förmåga. Här och nu.


Ett julbrev borde handla om tankar om julen. Men läs det ovanstående en gång till så ser du att det handlar om julens budskap: Glädjeskapande gemenskap. Men hur skapar vi förutsättningar för att möjliggöra ett gott liv för alla? När den finansiella krisen drabbar oss, så är det svårt nog, men det är på andra ställen i världen så fruktansvärda kriser som pågår, som det knappt går att föreställa sig.


Det är den stora globala utmaningen; att alla skall med när vi bygger världen! Och då tror jag att både NaKuHel och en musikalisk resa genom Sverige och berättelser från en uppväxt i Tornedalen har något att lära världens ledande politiker och styrande regeringar.


Med detta vill jag önska Dig en med norsk brytning: Gledelig jul!


Eva Bellsund

Ordförande


 


Den norska tidningen Verdens gang (VG – Helg, 18/10-08) började i oktober en serie med kända internationella författares förhållande till Norge. Först ut var Henning Mankell, som inte är nådig mot de (ny)rika norrmännen. Han menar att sedan början på 70-talet har landet och medborgarna blivit kyligare, hårdare och numera intensivt upptagna av materiell växt. Mankell är en som vet.


Han bodde i Oslo i 10 år, hela 70-talet. Där skrev han sin första bok, deltog i demonstrationer mot kriget i Vietnam och arbetade som teaterinstruktör. På den tiden var den svenska kronan mer värt än den norska. Den gången utvandrade många ungdomar till Sverige för arbete och utbildning.


I dag kan man nästan inte gå in på en restaurant eller ta in på ett hotell i Norge utan att maten blir serverad av en ung svensk eller man blir mottagen av en svensk i receptionen. Från att ha varit ett relativt fattigt land har Norge blivit ett litet Nordens Kuwait under loppet av en generation.


Många svenskar är i dag avundsjuka på norrmännen, menar Mankell, som väller in över gränsen och handlar i Sverige, inte bara sprit och kläder, utan hus och hem. Tidigare visade svenskarna en obehaglig överlägsenhet gentemot norrmännen, nu visar norrmännen inte så liten skadeglädje. Det är med en viss oro Mankell ser på Norges utveckling i framtiden. Norrmännen har blivit snåla, hårdare i sin asylpolitik och inte minst i vinteridrotten tycker han nationalismen är extrem.


Ödmjukheten försvinner med köpkraften, menar han. Varje norskt hushåll har ungefär 180 000 dollar på bok i "oljefonden". Framstegspartiet går framåt. Kommer konservatismen att mörkna ännu mer eller kommer ett annat Norge, som vilar på en bas av ödmjukhet och solidaritet, att dominera, frågar sig Mankell i VG.


Inte bara utlänningar räfsar oljemiljonärerna utan norrmännen har börjat rannsaka sig själva. I den norska tidningen Morgenbladet (31/10-6/11-08) klagar Arve Johnson, grand old man i norsk oljeindustri och som var med att utveckla Arbeiderpartiets politik från 70-talet och framåt.


Den före detta Statoil-direktören skriver i sin memoarbok, ”Norges evige rikdom” att ”the rich are different” och med det menar han att de rika är upptagna av att hålla på sin rikedom, vill inte dela, vågar inte dela. Det finns ett hot, menar han, att sådana hållningar förstärks med stigande rikedom.


Det faktum att norrmännen är den europeiske nation som två gånger har avvisat medlemskap i EU, är en indikation på nationell egoism, självgodhet och arrogans. Norrmännen blir mer och mer lik trollens flock hos Peer Gynt. Arne Johnson citerar:


Der ute under det skinnende hvelv,

Mellom mennesker det heter, ”menneske, vär deg selv”,

Her inne hos oss mellom trollenes flokk,

Det heter ”Troll, vär deg selv – nok!”


Ibsen skrev detta redan på 1860-talet. Tala om en framsynt författare!


Eva Bellsund

Ordförande


 


I den norska tidningen Morgenbladet (24-30 oktober 08) läser jag att det var Island som segrade när Berlin-Institut für Bevölkerung und Entwicklung nyligen gav ut en rapport där Europas 285 regioner blev rangerad efter framtidsutsikter! Någon hade glömt att kolla exponeringen gentemot den internationella finansmarknaden, kommenterar tidningen.


Det var ju också bara ett par år sedan att vi i vår förening hade den isländska ambassadören på besök som berättade om finansmiraklet på Island, med en tillväxt på 6 %, till en del beroende på ett generationsskifte inom bankvärlden. Unga män hade tagit över och skapat nya vägar för ekonomisk växt.


Medan krisen inte ser ut till att få något omedelbart slut kommer jag att tänka på en studie som refererades i radion för några veckor sedan. Den konstaterade att det var väldigt många unga killar anställda vid amerikanska börsen. Forskarna konkluderade med att det var en obalans mellan manligt och kvinnligt könshormon.


Man visade att mycket testosteron bland personalen ledde till snabba klipp som gav stort utbyte på kort sikt men inte ”in the long run”.


Studien konkluderade med att börsen skulle behöva flera kvinnor och äldre män.


Men är inte detta häpnadsväckande forskningsresultat! Ett resultat som ifrågasätter om inte finanskrisen är lika mycket en hormonell som en ekonomisk kris?


Man kan bara spekulera i om vad som hade hänt om kvinnopartiet FI hade presenterats i dag. Kanske hade vi mottagit det som vårt framtidshopp, som vi omedelbart hade ersatt den manligt dominerande Finansinspektionen med, som märkligt nog, också den kallar sig FI. Jag spår att Gudrun Schyman kommer starkt igen vid nästa val. Marknaden behöver fler kvinnor. Det är vetenskapligt bevisat. Något att fundera över även på Island, som har en lång tradition med starka kvinnor från sagans Hallgjerd och Bergtora till dagens Björk att söka inspiration hos.


Eva Bellsund

Ordförande


 


Många av oss har en del dåliga erfarenheter när det gäller vården och läkarbesök. Men i sanningens namn; en del är ju också positiva. Som mitt besök hos läkaren här om dagen. Han skulle kontrollera  resultatet av ett mindre ingrep för en tid sedan och jag hade, smart som jag är, gjort en lista på andra krämpor jag ville fråga om. Detta är en erfaren läkare som möjligtvis har sett allt och han värderar snabbt och har övertygande svar på det mesta.


När han konstaterade att det inte var mycket han kunde göra åt mina krämpor i nuläget, frågade jag om jag själv kan göra något för att hindra en negativ utveckling. Promenera, var hans svar, promenera, promenera, promenera; vi skall promenera in i himlen, sa han med övertygande optimism.


Detta var väl ett råd värt 250 svenska kronor – eller hur?


Eva Bellsund

Ordförande